En lördag

Nu ska jag berätta för er alla om den sinnessjuka dag i mitt liv som i de flesta andra människors liv kallades lördag.

Jag och min goda vän, vi kan kalla henne Erika eftersom det är hennes namn, hade under en tid planerat att fara till Arvika för att hälsa på några vänner just denna lördag. Vi lånade således mina föräldrars bil och gav oss av. (Erika körde, jag kan inte. Har aldrig provat förstås så det vet jag inte säkert, men risken är ganska stor. Att jag inte kan alltså.) När vi kom fram började det att duggregna. Skit samma tänkte vi och var väldigt glada och nöjda när vi gick arm i arm uppför gatan.

Så fick vi se en skylt som proklamerade:

Vuxensaker

Vuxenfilmer

Glidmedel och Massageoljor

Kul, tyckte vi och gick in i lilla sexshopen i Arvika. Arm i arm. Och började titta lite här och lite där tills vi insåg att vi var i en sexshop arm i arm med varandra och att det gick omkring en ganska äcklig farbror och en mycket flummig tant där inne. Då släppte vi taget och gick ut igen.
Nästa spänningsmoment kom när Erika insåg att hon lämnat sin plånbok i bilen. Vi gick tillbaka för att hämta den, en ganska lång väg, samidigt som regnet tilltog och slutade i en störtskur. Med mascara och hårspray i en salig blandning rinnande nerför kinderna prisade vi med all sarkasm vi kunde uppbåda det lyckliga faktum att vi gjort oss i ordning så fint inför vårt småstadsbesök.

Sen ringde vi Pär. Han var inte hemma. Han var i Karlstad, hemstaden vi just lämnat. Det var även både Ylva och Charlotte.

Men vi hade ju Johan Ahl. Så vi träffade Johan, vi gick lite på stan, vi käkade lite lunch, vi tackade i vårt stilla sinne min mamma som lagt tillbaka det paraply i bilen som jag tidigare slarvigt glömt i hallen, och så fikade vi litegrann och började nosa på idéer till vår blivande schlager. Jajamensan mina kära vänner, nästa år är det Line och Erika som regerar schlager-sverige, med vår egen genre - Duracellschlagern.

Nåväl, vi for hem, tyckte att vi ändå haft det ganska trevligt, och började förbereda oss för stundande utekväll i Karlstad, min först och sista under vistelsen här. Då vi insåg att det rådde allvarlig brist på de alkoholhaltiga varor vi svenskar tycker så mycket om att inta under dylika kvällar. Klockan var tio minuter i sex när vi kastade oss in i bilen med en liten liten förhoppning om att kanske systembolaget på köpcentrat stängde klockan sex, men se det gjorde det inte. Det var stängt sedan länge.

Vad göra? Åka till förfest och hoppas lite på andra människors generositet? Nja, jo... Gå in på Obs och köpa folköl? Jaa, tydligen.

Med två varsina Mariestads "sommarbrygd" for vi tillbaka hem och började sedvanliga förberedelser. Bytte om, sminkade oss, kände oss tveksamma till våra kläder, övertygade varann att vi minsann visst var snygga, intog några smörgåsar och gick så en promenad hem till Robert. Där fanns ytterligare tre trevliga pojkar, och riktig öl. Efter två norrlandsguld var tänkte vi att vi ju ändå måste smaka våra "sommarbrygd". Det var det vidrigaste jag druckit (näst efter den där tyska ölen min bror fick av tyska grannen).

Men men. Fortfarande glada i hågen begav vi oss in till stan i en taxi, mötte där upp min granne, tvistade en stund om vart vi skulle gå, gick tillslut till nyaste krogen med tjugotreårsgräns, blev naturligtvis inte insläppta där eftersom halva sällskapet inte uppnått denna nobla ålder, och gick tillbaka till utgångspunkten och in på klassiska Glada Ankan (okej, den som namngav stället måste ha varit hög, men annars trevligt ställe). Väl vi kommit in dyker plötsligt en Håkan-låt upp och jag som tycker att kvällen är gjord drar med mig Erika upp på dansgolvet.

Där jag plötsligt ser något i ögonvrån. Nån jag känner igen.

Och jag vänder mig om, och där står... ja, vi kan kalla honom Mr M (det är ju inte som att han inte fattar om han av nån outgrundlig anledning skulle läsa detta), mitt span från sommaren i Strömstad. Och jag blir alldeles i chocktillstånd och vet inte vad jag ska säga eller göra, och hans bästa kompis med flickvän är också där, för det är kortfilmsfestival i stan, och det är förstås väldigt kul att se dom, och vi pratar inte så mycket men hälsar och hänger lite, och dansar, och sen går jag raka vägen ut på balkongen och ringer Elin. Som inte svarar, så jag ringer Sarah. Och Sarah säger "Du måste prata med honom, och fråga". För till saken hör att Mr M blev tillsammans med en kollega till oss i slutet av sommaren. Istället för med mig.

Och kvällen går och vi dansar lite och man hänger runt lite och Sarah skriver fjorton sms och undrar hur det går, men inte förrän jag ska gå får jag chans att byta några ord. Och dom är inte tillsammans för hon bor i Frankrike.

Nähä.

Och sen åker jag hem. Till huset där min bror har fest och går en promenad med hans kompis helt utan anledning, och sen går jag och lägger mig. Och tänker att jaha, nu har jag lagt ännu en hel utekväll av energi på den här människan. Det var inte ens speciellt jobbigt att träffas, bara väldigt chockande.

Dagen därpå säger Erika att hon aldrig sett nån som varit så utseendemässigt lik min gamla kärlek. Vi kan kalla honom... äsch.

Line



Detta inlägg återfinns även på www.metrobloggen.se/freddiefisk, så det är ingen deja vú, för den som blivit orolig för sin mentala hälsa.