Karlstad runt på två dagar

Jag var hemma och hälsade på i helgen. Det blev dyrt och det blev drygt, men det var så värt det. Jag tog ledigt på fredagen och åkte torsdag kväll, var hemma kvart över tolv på natten efter att ha gått både gått vilse och två gånger så när sovit bort min station. Men allt gick bra, och att vakna hemma på fredagen var det bästa jag gjort på länge.

Så på fredagen träffade jag Mia och Maja, och sedan åkte jag till Sundsta och överraskade Karin. Det var precis så kul som jag hade hoppats. Efter det var jag naturligtvis tvungen att kolla in Mitt-I-City (Med Monki, Makeup Store, Panduro och ett stort Konsum som värda butiker) och där sprang jag på Momor som bjöd på middag. Sen åkte jag hem och såg på TV i ett hus med människor, istället för ensam i en lägenhet. Så var det kulturnatt på kvällen, och det var så skönt att cykla ner på stan, och träffa folk här och där. Rörelsefrihet! Ja tack! I Bjärnum finns liksom fyrtio människor och en Ica-butik. Jag känner mig instängd, så enkelt är det. På kulturnatten träffade jag också Erika, och det var fantastiskt. Fatta egotrippen att komma hem och bli så uppskattad av människor. Anton däremot är fortfarande inte förlåten för att han prioriterade att stöta på en danstjej framför att träffa mig för första gången på sju veckor.

På lördag morgon var Karin tvungen att åka till jobbet, så jag gick också upp och tog det lugnt och käkade frukost innan jag åkte till stan och fick två par skor av Mamma, och fikade med Erika och Anton och delvis Karin. Efter middag hemma med familjen och Dessan och två kompisar till Tomas (fullt hus - underbart!) blev det inflyttningsfest hos Ninni. Fick träffa Helena, och det hela slutade med att jag grät i en timme och verkligen inte ville åka hem. Det var frutansvärt jobbigt, och jag trodde nog inte ens att jag skulle åka. Så sa jag hejdå till alla, satte mig på bussen hem, Håkan i lurarna, och somnade naturligtvis. Åkte till Henstad, och fick gå hem. Lyssnade på "Ramlar" och kände mig som om det var jag.

Men allt var bättre på söndagen, jag tog bussen, allt som allt tog det nio timmar, en timme dödades hos Sara i Markaryd, och när jag väl var hemma var det väl inte det roligaste jag gjort i mitt liv, men det kändes helt okej.

Och nu sitter jag här igen. Med mina två små söta bögar i en datasal och klagar högljutt över bristen på HETEROKILLAR på det här stället. Men vad fan, det finns väl annat som är viktigare. Balett typ, och choklad. Det ordnar sig. Jag längtar hem, fast inte så mycket som jag befarade. Det är faktiskt bara fyra och en halv vecka kvar till höstlovet.

"Lycka är som geléhallon - rött, sött och inte speciellt nyttigt i för stora mängder"

- K. von Bremen -