Ett angenämt dilemma

Where do I go
Follow the river
Where do I go
Follow the gulls
(...)
Down to the gutter
Up to the glitter
Into the city
Where the truth lies
Where do I go
Follow my heartbeat
Where do I go
Follow my hand
Where will they lead me
And will I ever
Discover why I live and die
- Hair -

I helgen hände två roliga saker i mitt liv. Jag fick ett mail och träffade en släkting.

Jag fick ett mail fån en ganska häftig människa, som vill gå ut och ta en öl med mig, i samband med att han är här i stan med ett ytterst häftigt band som jag störtgillar. Fantastiskt, as far as we can see. Men det finns ett litet, litet problem. Jag är inte hemma denna potentiellt fantastiska dag. Jag har planerat att vara utanför Göteborg och söka till en folkhögskola.
Jag har nu alltså att välja mellan att umgås med coola människor, och eventuellt få lite högre status i den värld som vi alla innerst inne trånar efter - rockmusikernas förlovade land - eller att fara till Göteborg och söka trygga min framtid. Vad är rätt? Vad är fel? Om detta tvista de lärde (eller ja, Karin och Markus tvistar om det i alla fall).
Hjälp!

I fredags kväll var jag på en spelning på K6 i Karlstad med ett band som heter Eskalator. Medlem i detta eminenta skaband är min tremänning (mammas kusins son, för er som inte är så slängda i det där med släkttermer), en mycket fin människa, som jag inte träffat på fem år. Jag visste inte om han skulle känna igen mig. Så därför ansträngde jag mig inte nämnvärt för att påkalla hans uppmärksamhet då han gick förbi mig utan att verka lägga märke till mig alls. Inte förrän under själva spelningen, då jag log lite mot honom där jag dansade med min vän Frida längst fram, och antagligen kanske inte alls såg så cool ut som jag tänkt mig. Han log tillbaka. Sen var spelningen slut. Och han verkade fortfarande inte lägga märke till mig. Det dröjde alltså fram till kvart i ett, en kvart innan stället stänger, innan vi lyckades få fram att vi ju faktiskt båda var den som den andra trodde att vi nog kanske var, och fick tala en stund. Han bjöd mig till Stockholm, där han bor. Supertrevlig. Ska hålla kontakten den här gången. Det ska jag.

Ikväll är det Valborgsmässoafton. Observanta läsare kanske har lagt märke till att klockan är efter sju när detta skrivs. Vad ni inte har haft någon rättvis möjlighet att lägga märke till är min fleecejacka och mitt tämligen otvättade hår. Hade ni kunnat se detta hade ni kunnat lägga ihop ett och ett och anta att jag inte hade något att göra på Valborgsmässoafton. Det hade varit ett korrekt antagande.
Damn alla upptagna vänner som har häftigare vänner. Jag ska äta chips och se på Vänner. Eller Hair...

And so it is.
See you in next life when we are both cats.
Love.