Mobilen återfunnen!

Yoho!!! Jag har fått tillbaka min mobiltelefon! Eller, det har jag inte alls, men jag vet var den finns, nämligen hos polisen i Hässleholm. Jippie! Hämtar den antagligen på fredag, så då är jag nåbar igen, för alla som saknat mig. Äntligen!

Igår kväll hade jag blodbad i mitt kök. Först skar jag mig i fingret, djupt som bara den, och blödde ner kaklet. Sen skulle jag ta ut en kaka ur ugnen, slant, och fick ett fett brännsår på ovansidan av handen. Så nu är min vänsterhand täckt av Stålmannen-plåster som jag köpt idag. Nåt kul ska man ha när man är ledsen, och jag skulle ju ändå lägga pengar på plåster - då kan dom lika gärna vara häftiga.

Nu ska jag bege mig till ICA, köpa en pizza, och sedan ta mig hem till Malin för en Idol-kväll i goda vänners lag. Det hällregnar, så ovanstående händelseförlopp ter sig inte alls så trevligt för mig som det kunde ha gjort. Om det inte regnat. Nåja, nu går jag.

Ta det piano!

Waila och le!

Ja, ni... det går mycket upp och ner. Jag har det kul när jag är i skolan, och det finns ganska mycket trevliga människor. Men ibland längtar jag hem, efter saker och folk som är förståeliga.
Idag på morgonen har vi haft mickteknik. Det är ett ämne som går ut på att sjunga låtar i en mikrofon, till karaokebakgrunder. För mig som inte riktigt är van vid det här med radiopoplåtar och playback känns det hela, i stort sett, ganska töntigt. Jag vill inte sjunga Shania Twain eller Jill Johnsson! Men jag biter ihop. Hånar nästan aldrig folk heller faktiskt.
Det här är en show- och musikalskola, och jag börjar förstå att showbiten kanske inte riktigt är något jag bör befatta mig med. Jag är helt enkelt för oförstående och fördomsfull. Jag tycker inte att det är snyggt med inspelade bakgrunder - jag tycker att det är löjligt. Tyvärr.

När jag cyklade till skolan idag låg det en påkörd hund på vägen, och stod en lastbil bredvid. Jag mådde fruktansvärt dåligt. Tänk den stackars familj, som en stund efteråt fick veta att deras hund dött. Säkert tre söta barn... fy. Det var en snäll hund, det kändes.
Strax innan skolan finns det två väldigt elaka hundar, som skäller ondsint på mig, innanför ett oroväckande lågt staket. Ibland önskar jag att dom blev påkörda. Men bara när jag är jätterädd, inte annars. Det är säkert inget fel på dom, bara dom inte är nära mig.

För övrigt har jag för tillfället tappat bort min mobiltelefon, så sms och samtal dit är onödiga i nuläget. Man kan ringa hem till mig i Vittsjö om man vill. Återkommer med kontinuerliga rapporter om mitt mobiltelefonletande, just nu sitter en lapp uppe på ICA. Det är dit folk kommer i den här byn.

Nä, nu måste jag gå och mentalt förbereda mig för eftermiddagens balettlektion. Vi får väl se om jag har något psyke kvar efter den pärsen, annars återkommer jag väl i maj någon gång.
Hej och Tack - Leverpastej!

Bjärnum, Skåne, Sweden

Ja, kära vänner, nu har jag tillbringat en hel vecka här i Skåne. Jag har, som bekant, påbörjat min utbildning på Musikteaterskolan i Bjärnum. Jag trivs ganska bra hittills, men har känt mig lite utanför ibland. I sådana här sällskap bondar folk uppenbarligen ganska fort, och jag är väl inte riktigt så het på gröten som vissa andra. Eller nåt. Just nu sitter jag i skolans datarum (tre gamla kolosser, men dom funkar) i svettiga danskläder. Jag övar dans nämligen. Ja, det finns många som jag kan tänka mig skulle ha kul åt att se mig på torsdag. Då ska jag nämligen ha min första balettlektion. Håhåjaja.
Utöver att dansa har jag för övrigt bestämt att jag efter detta år ska ha lärt mig att jonglera, samt att stå på händer mot en vägg.

Skolan ligger, som sagt i Bjärnum, men eftersom jag bestämde mig så sent för vad jag egentligen skulle ta mig till med mitt liv var alla lägenheter där slut när jag väl var redo. Detta är orsaken till att jag bor i Vittsjö, sju kilometer från Bjärnum. Därifrån cyklar jag varje morgon och eftermiddag. På min skolväg (landsvägen) finns en massa spännande saker. En väg som heter "G:a Porrarpsvägen" (vilket innebär att det nånstans finns ett ställe som heter Porrarp), en överkörd groda, en död fågel (påkörd är väl ett rimligt antagande), en massa barkbitar som ser ut som påkörda djur och skrämmer livet ur mig, ett hus som heter "Villa Karin" och ett som heter "Brittbo", ett hus som har hönor och säljer ägg, samt en skylt där det med röda bokstäver står skrivet "ARG KO LÖS HÄR". Jaa, jag bor på landet i Skåne.

Det har varit en spännande vecka. Vi har haft några filmkvällar redan, och en klassfest. Efter klassfesten sov jag hos Jodo, och blev erbjuden ett rum hos hennes hyrevärd, men det verkar sunkigt och skulle kosta mer än min lägenhet på 39 kvadrat, för bara ett sketet rum. Så mycket är det inte värt att bo i Bjärnum. Jag hänger i Vittsjö ett tag till. Jag har faktiskt en klasskompis som granne, och snart kommer en till, en jag tycker mycket om, så jag ger det en chans tills han har flyttat in.

Jaja, det här var en kort liten redogörelse för de viktigaste delarna av mitt nya liv. Jag längtar hem ganska mycket, men det ger sig väl med tiden antar jag. I förrgår fick jag ett brev av Johan Ahl. Jag blev glad, fast ledsen, för jag längtade efter mina vänner den dagen. Men det var ett väldigt fint brev. Nu återgår jag till min dans, och lovar att återkomma snart.

Puss alla kära!